Bandits historia:
Strax innan första löpet, kom svampen första gången. Då i öron och runt könsorganet. Hon kliade sig/bet sig så mycket att hon på låret att hon fick en hudinfektion på låret, då ho tuggat så mkt att pälsen också försvann.
Hon behandlades med svampdödande medel, fick medel mot svamp i öronen. Så det i öronen blev bättre och infektionen på låret försvann. Men sen kom det tillbaka igen. Och då fick hon kortison och alla symptom försvann. Pratade med veterinärer och jag ville allergitesta henne, men dom rådde mig att vänta så länge som möjligt, helst till 18mån ålder.
I april i år, då var hon 16mån, gjordes ett HESKA-prov (blodprov) som skickades till norge för provtagning. Det kom tillbaka negativt, förutom en svag reaktion på ett sorts kvalster. Men sån lite reaktion att det kunde räknas som negativt. Och den veterinären ville at hon skulle testa en relativt ny medicin, Atopica. Som har visat sig fungera bra på atopiker.
Så vi testade i en månad, men bandit blev helt beteende förändrad av det. Så vi var tvungna att sluta med det. Och jag pratade med den veterinären igen, och hon sa att det man kunde göra nu var att behandla henne med kortison. Och att Bandit var ”besvärlig” som inte svarade bra på medicinen. (Som om det vore hennes fel) Så veterinären skrev ut kortison och fungoral. Och jag beslöt att kontakta Djurakuten i Sthlm, då jag frågade andra personer som haft/har allergihundar och fick reda på att där var ett av få ställen där dom hade specialistkompentens på hudsjukdomar i hela sverige.
Bokade in en tid, men fick ingen förrens i augusti hos Susanne Åhman.
På Djuraktuen påbörjades en allergiutredning. Först med att utesluta maten, så hon skulle bara äta ett sorts allergifoder i 10 veckor, medans man sakta slutade med kortisonet.
När vi var där gick Bandit på 1 tablett kortison/varannan dag och hade klåda. Så hon fick kortisonspray och kortisondroppar utskrivna, så hon kunde behandlas utvändigt under dom första veckorna. Men hon kliade sig fortfarande mycket. Så jag fick ringa igen efter 4v och säga att det inte gick så bra, så då fick hon behandlas oftare utvändigt, men bara i en vecka till. För annars så skulle man inte få se resultatet om fodret fungerade eller inte.
Efter att ha fasat ut kortisonet helt (efter 6v), så mådde Bandit sämre än någonsin, kon kliade sig blodig och hade stora sårskorpor under hakan, på läpparna och bakom öronen och bet sönder tassarna. Även fast hon badas varje dag med Malaseb så gick svampen inte bort.
Så jag ringde Susanne när det hade gått 7v av foderutredningen och sa att jag var på väg att ge upp, för bandit mådde så jävla dåligt. Hon skrev ut fungoral, för att se ifall det skulle fungera, skulle vi ge henne kortison så kan man inte göra ett pricktest. Och susanne sa att hon förmodligen inte var foderallergisk, eftersom hon dels inte blivit bättre och dels inte reagerade när vi gav henne det gamla fodret – hon mådde lika dåligt av båda.
Vi kortade av utredningen med en vecka, dom vill helst att hunden ska vara helt utan kortison i minst 4v, helst 5v. Men eftersom bandit var så dålig – så fick hon komma in tidigare.
Pricktestet visade att hon var väldigt allergisk mot sin egen jästsvamp och mot dun. Men dunet behövde vi inte göra något åt – då jag inte hade några duntäcken hemma. Så hon är atopiker. (omgivningsallergi)
Och jästsvamp är något som alla hundar har på huden, förutom att allergihundar har mycket mer på mindre yta. Och allergihundar har en ”kliande” hud, och ju mer dom kliar desto mer svamp kommer. Och eftersom hon var allergisk mot sin egen svamp, så kliade hon sig ännu mer när det blev mer svamp.
Och när hon gick på kortison (en ganska stor dos för att svampen skulle försvinna) så sänker man ju hudens immunförsvar – vilket gör att när man sen ska sänka dosen av kortison – så kommer svampen tillbaka direkt.
Så det blir som en ond cirkel, man behandlar bort svampen, sänker man dosen – kommer den tillbaka ännu mer och då kliade hon sig sönder.
Så det var inte så konstigt att hon mått så dåligt, då hon bar runt på det hon var allergisk mot på sin egen hud. Vi bestämde oss för att testa vaccinera henne mot det. Så tills vaccinet var klart, så fick hon gå på först 2st 5mg prednisolon tabletter om dagen(kortison), cortavance spray på utsatta ställen på kroppen(kortison) och betnovatlösning i öronen(kortison). Fungoral tabletter och badas i malaseb 2-3ggr/v.
Men innan vaccinet var klart, så mådde bandit inte nå bra. Man känner ju sin hund bäst själv och när jag märkte att hon blev ”grinig” och inte sig själv. Såg att hon inte mådde bra, så beslöt vi att låta henne somna in. Jag pratade med Djurakuten och dom sa att hon aldrig kommer att bli frisk, hon kommer alltid behöva behandlas. Badas ofta, och kanske även alltid gå på kortison. Vaccinets verkan kunde ta upp till ett år, och att se Bandit må dåligt redan nu, så kändes det inte som om man skulle chansa att vaccinet skulle fungera och behandla henne så här mkt i ett år till. Och sen ändå vara tvungen att ta bort henne, men att hon då har fått lidit i ett år till.
Min lilla Bandit, blev bara 23månader gammal. Men hon har varit sjuk större del av sitt liv, än hon varit frisk. Sen hon var 7månader har hon behandlats, nästan konstant med kortison.
Och jag kände att hon skulle få lite lugn och ro, slippa all klåda. Även fast det känns som man gjorde rätt, så känns det ändå så fel – jag hade ju velat ha henne i minst 10år till.
Men jag och Bandit har hunnit med mycket under dom här månaderna! Jag kommer alltid att minnas min lilla virvelvind/adhd/damp-hund med kärlek och glädje.
Vi har ju hunnit med att påbörja en utbildning till räddningshund, dock klarade vi inte inträdesprovet pga skotten – hon gick på sin allergiutredning när provet var och hade öronen fulla av svamp. Så hon ville bara bort när skotten kom.
Sen har vi tävlat i både lydnadsklass I och agility. Och Bandit var som gjord för agility, liten snabb som satan och kunde vända på en femöring. Hon verkligen älskade det! När hon mådde som sämst var agility det enda som kunde få henne att släppa allergin och klådan. Då hon inte kunde koncentrera sig i något annat. Hon var uppe i ganska stor stress, när klådan var som värst. Det var svårt att få kontakt med henne. Men hon var en riktigt fighter som aldrig gav upp, fast det var jobbigt. När vi tränade tillsammans, så var det bara jag som gällde – att andra hundar och ekipage tränade bredvid hade ingen betydelse – utan vi tränade tillsammans.
Jag hoppas att många ska läsa det här, speciellt uppfödare. Så dom förstår hur det är att leva med en allergisk hund, och INTE avla på individer som ger allergi eller har syskon som är atopiker. För det är vetenskapligt bevisat att atopi är ärftligt.
Det här är inget man ska dölja eller sopa under mattan, om man har ett avelsdjur som gett allergi. Vill vi att rasen ska få ännu fler sjukdomar? Vi har ju en stor avelsbas, det finns andra individer att använda istället.
Jag tackar Terese, Bandits uppfödare för att jag fick köpa min lilla Bandit! Och jag anklagar inte dig för Bandits allergi, det har jag aldrig gjort. Men att uppfödaren som har Bandits pappa ljuger så jävligt, då hon visste att han hade allergihundar i släkten, och även gett en allergivalp. Men finns fortfarande ute till avel och blev pappa till 6 valpar i höstas, det har jag jävligt svårt att förstå. Då han har gett en allergivalp i sin första kull (på tre individer) och två allergivalpar i sin andra kull (på fyra individer) och då kan man bara undra hur utfallet blir på dom här sex valparna han är far till nu.
Bandit 8v gammal
Bandit och jag
Min fiiina Bandit!
Kommentarer